pansar knitting

Fix och trix motar knäckehäxan i grind, tills hon knackar på om två veckor igen!

Jag har alltid varit ett hormonmonster, alltid mått ruggigt när det är dags för ägglossning och mens. Efter att ha sluppit eländet i nio månader som gravid och sedan i ytterligare 6 mån (längre än så höll det sig inte borta eftersom Bollan sov så pass långa pass på natten, och det tackar vi för!) så var det en ren chock när det kom tillbaka. Ångest rev och slet i mig, jag låg sömlös på natten och vankade och grubblade på dagen. Så märkligt att känna sig så ängslig och samtidigt tycka att den lyckligaste tiden i mitt liv är just nu. Nu är jag beredd på när och vad som komma skall och jag har mina trix för att kunna lindra olustkänslorna en aning. 100% action är ett av de bättre recepten. Sätter jag mig ner ett  i hörn så vet jag att jag kommer ömsom grina ömsom fräsa åt allt och alla, kör jag dock pyssel eller städracet så kan jag hålla ångesten stången.

En helg i ägglossningens tecken resulterade således i följande:

omplantering av cocktailtomater

en till haklapp

nytt lapptäcke som fick följa med på visit till get. Plockade ihop denna lappkombo med planer på att lägga ut det på Epla och tyckte inte alls att det var min stil först, under arbetets gång blev jag helt plötsligt förtjust i det och vips så hade Bollan ett lapptäcke till. Barn behöver 5 lapptäcken, det står i Allt För Föräldrar om jag inte missminner mig.

, springtur, bakning av kladdkaka med toscatäcke x 2 (första omgången hamnade tillslut i soporna trots att Anna tappert knaprade i sig två skorpliknande bitar). Jag har även hunnit med att hysa agg mot ICA-kassörska, okänd man i kön på Åhléns, min man och min far osv. Samtliga i stort sett oskyldiga, mannen i kön på Åhlens var stygg på riktigt inte bara i mitt hormonstinna huvud. Som tur är är man ju någorlunda väluppfostrad och lägger därmed band på sig i största möjliga mån. Nu ska jag krypa ner i sängen och plåstra om min tunga som jag har bitit mig i x antal ggr den här helgen. 

 

Vår

Converse-premiär!

1000 likes!

Tjoho! ETT TUSEN personer har mitt ugglemönster som favorit på Ravelry.

Tack alla som tryckt på favoritknappen!

 

Glader känner jag mig och utannonserar därför en liten tävling här på bloggen. Vi må gå mot vant-lös säsong men jag tänker att det alltid är trevligt med ett par nya vantar vår, sommar, höst som vinter.

Så, allt du behöver göra är att lämna en liten kommentar till det här inlägget så drar jag en vinnare av ett par ugglevantar med humörsvängningar i svart/grå kulör om två veckor, lördag den 24 mars.

Vantarna finns damstrlk S/M och M/L.

 

1000 likes on Ravelry!!

To celebrate I'm giving away a pair of moooody owl mittens, just write a little comment and I will draw a winner on March 24. 

 

 

 

Älskade barn, tack för de bästa 11 månaderna i mitt liv.

 

Nu är den slut, föräldraledigheten, och det är dags att återgå till livet utanför familje-bubblan.  Det har varit så fantastiskt, det bästa, det mest underbara jag någonsin har upplevt.

Första veckan i April för ett år sedan  vaknade jag strax efter ett på natten av att det gjorde fasligt ont. I tre timmar vaggade jag runt runt runt vardagsrumsbordet och varje gång en värk kom tryckte jag pannan hårt mot soffan. Pat the cat satt på samma plats nästa hela tiden och stirrade på sin matte som betedde sig så konstigt. Värkarna kom nästan direkt med tre minuters mellanrum men in i det sista tvivlade jag på att det verkligen var riktiga värkar av någon lustig anledning. Efter tre timmar av vankande och tilltagande smärta så väckte jag maken och upplyste honom att det var dags att åka för jag har ont som faan. Taxifärden in till förlossningen gick i ilfart, så jag inte skulle stöka till i taxin antar jag. Min stora fasa var att få höra – nej lilla gumman du är bara öppen 1 cm åk hem och ta en varm dusch och alvedon!!! Det var en enorm lättnad att få besked om att nu var det faktiskt barn på g, öppen 6 cm och jag fick krypa ner i ett varmt bad och sippa saft.

Några timmar senare råmade jag i lustgasmasken. Ljudet från en kvinna som föder barn är så speciellt, jag har aldrig låtit så förut och om jag gör det igen så är det för att barn två trycker på. Pats hand och lustgasen var mina livlinor. Jag tyckte det var fantastiskt att föda barn, även om det på sluttampen gjorde så ont att huvudet höll på att koka. 13 timmar efter första värken kom hon i rasande fart så barnmorskan tog henne nästan på volley.

Boel 1 dag

 Jag hade någon luddig bild i huvudet av hur vårt barn kunde tänkas se ut, mkt suddiga konturer men ändock en bild, och hon avvek totalt från den. Än idag kan jag titta på henne och känna förvåning över att hon ser ut som hon gör. Jag kan inte titta mig mätt på henne, hon är så vacker. Och hon luktar så gott, så sagolikt gott.

Hon är inte bebis längre vår lilla Boel, nu är hon ett barn. Om än ett litet litet barn. Hon söker blicken och kommunicerar och läser av.

Jävlar i byttan vad gött det har varit. Ja, jag har då och då beklagat mig över min trasiga kropp, ömmande tuttar och stundtals dålig sömn mmm. Men i det stora hela så känns allt det så fjuttigt för att få ha en Boel är så stort. 

Boel 11 månader

En snorig förkylning har haft oss i sitt grepp den senaste veckan så produktiviteten har varit låg här hemma. I helgen tillverkades dock tre nya haklappar varav en med bett.

Det har även klippts lappar och pusslats hej vilt för nu är det endast en månad kvar tills Boels nya kusin ”lille Lelle” är tänkt att födas, och vad är väl en bättre välkommen till världen present än ett lapptäcke!

På fönsterbläcket sträcker sig spröda små cocktailtomater mot solen.

Och det är måndag och första dagen på sista veckan som jag är hemma med Boel.

 

A nasty cold knocked us down and hence not so much crafting at casa Consoli.

Three bibs, one of them with a bit of bite, and some cutting and puzzling of patches for a baby quilt, that’s what we’ve managed to achieve. Boel is getting a new cousing in a month and we do think that a baby quilt might just be the best welcome to world gift ever!

Tomatoe sprouts on the windowsill reaching for the sun, and its Monday and the first day of my last week staying at home with Boel.

 

Växa

När årsavgiften till kolonilotten var betald satte odlarlusten in med full styrka och Boel och jag begav oss till mataffären för att köpa cocktailtomater. Jag vet att det är i tidigaste laget och att jag riskerar att få rangliga tomatplantor men solen skiner ju så vem kan låta bli att poppa saker i jorden då.

Det här är ett trick som min svärfar har lärt mig:

Skiva tomater

Tryck ner dem i jord

Täck med gladpack för lite växthuseffekt och ställ dem i solen för att växa växa växa.

 Jag tror inte att han köper några fröer alls nästan, han är en fena på att spara fröer från föregående års växter och som sagt poppa ner färska grönsaker eller dess kärnor i jord.  Ett annat trick som jag snott från svärföräldrarna är att spara plastförpackningarna som t ex tomater och druvor förpackas i ibland, de är ypperliga små mini-växthus att driva upp godsaker i.

 

I couldn’t wait any longer so I bought some tomatoes and set them in soil (I used to buy seeds but my father in law taught me this clever trick) hoping to get some smashing tomato plants!  Come on sun do that magic thing you do!

 

Oj oj oj, verkligheten slog visst till.

Kombinationen maken kan inte sluta sitt jobb innan sista feb och jag har lovat att jobba 40% februari ut visade sig vara en sisådär lyckad kombination. Det här mest blivit överlämnade av barn i dörren när han kommit hem och jag åkt iväg. Därav inte mycket handarbete här. Jag har dragit av några rader slätstickning på tuben hem då och då men oftast är jag så trött i mössan att jag till och med är för dum i huvudet för att klara av det. Jag kör stenhårt när jag börjar nytt jobb, man vill lära sig allt på en gång och nu när har jag bara lite strötimmar då och då så då försöker jag trycka in ännu lite extra och vips så har man blivit dum i huvudet. Men det är det värt. Det ska nog bli bra det här.

Lite kreativt har jag dock hunnit med t ex sytt ihop axelsömmarna på koftan och nästan sytt fast kantbandet som går runt hela framsidan, snart en ny fin kofta att slinka i.

Stickat en ny mössa till Boel som visade sig ha större huvud nu än när jag stickade förra mössan till henne…för 3 månader sedan så det borde jag kanske ha förstått.

Nästan klar med en ny halsduk och nya vantar för att matcha nya mössan.

En tredjedels hundtröja ligger i en påse och ett nytt mönster håller på att ta form på ett Excel-ark. Faktiskt tagit några bilder också men jag inte haft tid att föra över på datorn och hålla på så jag tänker mig en liten sammanfattning av februaris fotoprojekt i slutet av månaden…alltså typ cirkus i nästa vecka.  Summa summarum så var det ju inte så lite som gjorts det känns nog bara så för att det är så spretigt, lite här och lite där och inget riktigt avslutat. 

 

Reality check!

The combination husband working fulltime and I 40% didn’t leave much time to knit!

Have managed to sew the shoulder part together on my Faye cardigan and almost finished the neck band. One more baby bonnet for Bollan  (too small though!) and mittens and scarf to match soon off the needles. One third of a dog sweater and a new baby cardigan pattern to be considered WIP. Guess I managed to get some things done after all! I’m planning to sum up the February photo project at the end of the month, like this weekend.  

 

Februarifoto 2 och 3

Februarifoto nr 2 Mina stickor och virknålar:

Jag använder nästan aldrig de raka stickorna längre, rundstickor är både mycket skönare att sticka med och lättare att prångla ned i väskan. Strumpstickorna går också varma här hemma. Tuben är ett loppis fynd för 10 kr som innehåller alla de där 1/4 och 3/4 stickorna som många engelska mönster använder. Jag har en hel uppsjö av virknålar och stickor som är till för att sticka skir spets med, fick dem av min pappas frus föräldrar som tidigare ägde en butik som sålde sybehör etc. Jag får väl ta och dra igång lite spetsprojekt helt enkelt.

 

Februarifoto nr 3  ett gammalt FO= Finished Object

Jag tog en sväng till förrådet och fiskade upp Forecast från Knitty 2005 som jag stickade 2007 . Mönster är jättefint och hade jag inte använt ett 100% acrylgarn i nyansen flytvästorange som jag fått av en kompis mor så hade den kanske kommit till användning någon gång. Den är så acrylig att den nästan gnisslar när man har den på sig.

Jag hade tydligen tröttnat på den här lilla västen som hängde bredvid och som jag använde flitigt sommaren 2006 . Den passar ju fortfarande så den åker fram igen.

#2 Needles and hooks. I hardly ever use the straight needles anymore because the circular ones are both more practical to bring with you and the knitting doesn’t feel as heavy so I guess they are kinder to my shoulders. The tube is a flea market bargain (10 SEK) hiding a treasure of all those ¼ and ¾ sizes British patterns sometimes calls for. I’ve got lots and lots of lace needles and hooks, and I’ve never used a single one of them!

#3 Old FO

Forecast from 2007. Lovely pattern, awful acrylics yarn in a rather bright life vest orange! Found it hanging in the basement, wonder why???  Also stumble upon this vest from way back as well. This one will most definitely find its way back to my wardrobe, I think its cute.

 

Vad hände?

Hux flux så ska jag börja jobba på måndag. Lite då och då de första veckorna eftersom det måste hittas en vikare till maken innan jag kan börja på heltid. Det är nog bra att fasas in lite, har ju gått här hemma och skrotat med Bollan i prick tio månader så man är ju lite off i jobbhuvudet. Just för att det bara blir lite strötimmar de första fyra veckorna har jag inte någon ångest alls, värre blir det väl i Mars när jag ska vara ifrån henne 5 hela dagar i veckan. Däremot kan jag slänga ångesten över att jag snuggar på makens tid med Bollan i soporna nu, nu är det deras tur att få ett par månader med kvalitetstid. Fotograferande och pysslande har därmed bortprioriterats den senaste 1 ½ dagen för att hinna fixa så mycket som möjligt inför måndag. Planen är dock att ta igen det i helgen, vore ju bra att bli klar med koftan snart så har jag något stiligt att ha på mig på jobbet. Just nu är den bara en hög på golvet , dessutom är ena ärmen bara halvklar. 

I got a job out of the blue! Monday is my first day so there has been no knitting what so ever at casa Pansar for the past days, just preparations for Monday. Just a few hours a week at first but in Mars I‘ll start working full time and Bollan and her dad will have 8 wonderful months ahead of them. I’m hoping to catch up on both the knitting and photographing during this weekend. It would be great to finish the wrap cardigan, perfect to wear on my first day at work. Right now it’s just a pile of yarn on the floor and with one arm only half done!

 

Day one - me (and Boel) in action

There sure were some action when I attempted to measure the fabrics for Bollans bed set!